Seto 1.60 Photochromic Lens SHMC

1) Vad är snurrbeläggning?

Spinbeläggning är en procedur som används för att avsätta enhetliga tunna filmer på platta underlag. Vanligtvis appliceras en liten mängd beläggningsmaterial på mitten av underlaget, som antingen snurrar med låg hastighet eller inte snurrar alls. Substratet roteras sedan med hastighet upp till 10 000 rpm för att sprida beläggningsmaterialet med centrifugalkraft. En maskin som används för snurrbeläggning kallas en snurrbeläggare eller helt enkelt spinnare.
Rotationen fortsätter medan vätskan snurrar från kanterna på underlaget, tills den önskade tjockleken på filmen uppnås. Det applicerade lösningsmedlet är vanligtvis flyktigt och förångas samtidigt. Ju högre vinkelhastigheten för snurr, desto tunnare filmen. Filmens tjocklek beror också på viskositeten och koncentrationen av lösningen och lösningsmedlet. [2] Pioneering teoretisk analys av spinnbeläggning genomfördes av Emslie et al., Och har utvidgats av många efterföljande författare (inklusive Wilson et al., [4] som studerade spridningshastigheten i spinnbeläggning; och Danglad-Flores et al., [5] som hittade en universell beskrivning för att förutsäga den deponerade filmtjockleken).
Spinbeläggning används allmänt vid mikrofabricering av funktionella oxidlager på glas eller enkelkristallsubstrat med användning av sol-gel-föregångare, där det kan användas för att skapa enhetliga tunna filmer med nanoskala tjocklekar. [6] Det används intensivt i fotolitografi, för att avsätta lager av fotoresist ungefär 1 mikrometer tjockt. Fotoresist snurras vanligtvis vid 20 till 80 varv per sekund i 30 till 60 sekunder. Det används också allmänt för tillverkning av plana fotoniska strukturer gjorda av polymerer.
En fördel med att snurra beläggning av tunna filmer är filmtjocklekens enhetlighet. På grund av självnivå varierar inte tjockleken mer än 1%. Spinbeläggning tjockare filmer av polymerer och fotoresister kan emellertid resultera i relativt stora pärlor vars planarisering har fysiska gränser.